Man made flood

Publicerat: 07/03/2011 i Klimatförändringar, Klimatflyktingar, Migration, Pakistan

Biltutan på den lilla minibussen är numera hes och mina anteckningar är svåra att uttyda på grund av all skakning under den flera timmar långa färden. Vägarna i byarna utanför Muzaffargarh i södra Punjab är fortfarande inte uppbyggda efter förra sommarens översvämning.


Stora, fylliga mangoträd kantrar vägen till en början innan de blir avlösta av djupgröna vetefält och kilometer efter kilometer sockerrör. Det är skördetid och lastbilar och traktorer som är fyllda på både höjden och bredden med sockerrör rullar långsamt på vägarna. När de rullar genom de mindre städerna springer barnen vid sidan av lastbilarna för att sno åt sig ett sockerrör och suger på den som en jätteklubba.

Till en början är det svårt att föreställa sig en översvämning i detta område. Floden Chenab är inte ens till häften fylld i början av mars. Men stora tältläger och temporära lådhus donerade av diverse biståndsorganisationer påminner om den stora katastrofen. Faktum är att detta område inte brukar svämma över under de årliga monsunregnen mellan juni till augusti. Men förra året ödelade översvämningarna liv, egendom, mat, fält och skördar i landets hittills största naturkatastrof.

Efter 13 års torka utan rikligt regn och nästan helt uttorkade floder kom så de häftiga monsunen. Muzzafagarh och byarna i dess närhet är belägna mellan Indus- och Chenabfloden. De dryga 40 kilometrarna till Indus har gjort att bönder här inte behövt förbereda sig för översvämningar till skillnad från bönder som lever i närheten av floder och som lärt sig hur de ska hantera översvämningar: de bygger husen på höjder och odlar sockerrör som är mer tåliga mot översvämningar än till exempel vete.

Nasim som arbetar för NGO:n Pattan sitter med mig där bak och slår nästan i huvudet när bilen åker upp och ner på lerhögar som här kallas vägar. Hon har på sig de traditionella kläderna, Shalwar-e Kamiz, som de flesta kvinnor bär i Pakistan. Den går i rosa toner och också hennes solglasögon och ögonskugga. Vi är på väg till byn Taar Poor och Nasim ska ha möte med kvinnorna – en workshop i empowerment och delaktighet i beslutsfattande när nu familjerna ska börja bygga upp sina hus igen. Några symaskiner lastas också på minibussen. Pattan delar ut dem till kvinnor som förlorat sina symaskiner som de tidigare kunde tjäna pengar med.

Innan vi lämnar Multan ska hon ta ut pengar på First Women Bank. Vem som helst kan ha ett konto på banken, men endast kvinnor är anställda.

Det kryllar av kvinnor och barn på mötet i byn och alla berättar att kvinnor drabbades värst under översvämningarna eftersom det är de som har hand om hem, familj och barn.
– Det var svårt för oss, mycket svårt. Speciellt livet i lägren. Och vi var speciellt tvungna att ta hand om våra yngre döttrar i lägren så att inget hände dem och att de inte trakasserades, säger en kvinna i vit sjal.
– Men våra män litar mer på oss nu och vi är mer delaktiga. De såg hur starka vi var under katastrofen, vi kvinnor var faktiskt starkast, säger en annan kvinna i svart niqab.

Byborna flydde 35–40 kilometer till fots från Taar Poor när översvämningen nådde dem och bodde i tältläger. Redan efter några veckor, när vattnet hade runnit bort, återvände de men bor fortfarande i tält. Det enda som står upp av de flesta hus är fasaden och tälten är resta innanför ytterväggen där rummen, köken och toaletterna en gång stod. Djur trängs ihop med människor.

Ingen har råd att bygga upp sina hus. Regeringen har gett varje familj 25 000 rupiers (drygt 2 000 kronor), men de räcker inte till att ens bygga ett rum. För att få ut dessa pengar ska du dessutom ha det så kallade Watan Card (översätts ungefär Landskort) och för att få det ska du kunna identifiera dig med id-kort. Många förlorade sina id-kort i översvämningen och ännu fler här på landet har inte registrerat sig någonsin. De sitter nu i en rävsax och får alltså inte del av regeringens lilla bidrag.

Alla jag möter är arga på regeringen. I det här området hade översvämningen kunnat undvikas om de stora markägarna, eller ”feodalklassen” som bönderna här kallar dem, inte hade omdirigerat vattnet från Indus genom de mindre floderna för att rädda sina åkermarker där nästan inga lever.
– This is a man made flood, säger de flesta.

Detta är en översvämning skapad av människan.

Mohammed Baksh ser ut att vara över 80 år, men insisterar på att han är 40. På sig har han traditionella bondekläder för den här trakten och två olika sandaler på fötterna. Han visar mig fasaden på sitt hus och bjuder in mig till baksidan genom en dörr som faller ner med en stor duns när han försöker öppna den. Innanför sitter hans fru Mai Karimo som knappt kan gå och har en enda tand i munnen. Hon klagar över att hon är sjuk och behöver medicin, men ingen vård går att få här i närheten. Hon, liksom hennes man är ledsna och bor hos släktingar i tält.
– Vi måste gå 10 kilometer för att komma hit varje dag, men jag gör det. För det här är min mark. Vi väntar på att någon ska bygga upp vårt hus. Vi är inte glada, säger hon samtidigt som Mohammed Baksh fyller i.

Vi åker till nästa by, och nästa by. Samma historier och öden över allt. Och samma samlingar för att berätta om feodalklassen och regeringens skuld till katastrofen.


Alla vill prata och berätta om sin situation. Så fort jag stoppar någon samlas tiotals bybor runtom och har sina historier. Och jag bevittnar en fattigdom jag aldrig sett i hela mitt liv.

 

kommentarer
  1. […] Den enda bakläxan vi får ge oss själva är klimatfrågan, den viktigaste feministiska frågan som innehåller frågor om fattigdom, resursbrist, flyktingar och frågor om maskulinitet och feminitet. Vi gör genus i vårt beteende gentemot miljön och klimatförändringarna, här behövs feministiskt medvetande för att bryta upp med invanda föreställningar om manlighet och kvinnlighet som exploaterar Syd. Om du undrar vad jag menar läs Shora Esmailians senaste inlägg från klimatkatastrofen i Pakistan. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s