De korta regnen som årligen ska falla över Östra Afrika nådde Kenya i oktober i år. De stora dropparna förvandlade Nairobi till en grön huvudstad. Dammet har till viss del lagt sig, jorden återfått sin järnröda nyans och de små skogsarealer som finns kvar är återigen lummiga (den extrema avskogningen har lämnat endast tre procent av landet ursprungliga skogar kvar). Men på många håll var regnen förödande. Stora delar av Kenya svämmades över då den torra och skryngkliga marken inte kunde absorbera så mycket vatten på en och samma gång. Broar sköljdes bort och tusentals människor blev hemlösa. Enligt Röda korset har så många som 40 000 människor drabbats av översvämningar. Nu varnar hjälporganisationer för att koleran kan spridas snabbt i och med översvämningar.
– Vi vet inte längre vad som är korta regn och vad som är långa regn, säger en taxichaufför och berättar att även Nairobi drabbades av smärre översvämningar.
De långa regnen, som skulle ha kommit i mars till juni, var just de som uteblev och den värsta torkan på 60 år bredde ut sig över Afrikas horn tidigare i år. 13 miljoner människor drabbades av torkan och hundratusentals somalier flydde till grannlandet Kenya och flyktinglägret Dadaab. Det är livets ironi att dessa fattiga, utsatta människor med minst marginaler än en gång skulle behöva flytta på sig. Som en av de mest trångbodda områdena drabbades just Dadaab av översvämningar. På sina håll fick folk flytta på sina tält undan vattenmassorna i lägret.
Själv har jag redan tillbringat en vecka i Nairobi. Intensiva skrivveckor innan resan gjorde att jag knappt hann förbereda mig för Kenya. Men första veckan i Nairobi försvann med en blinkning. Jag har hunnit få kontakter i slumområden som Kibera och Mathare. Till det senare har många från norra Kenya och södra Etiopen flytt undan torkan i år. Susan, en äldre kvinna som av de yngre aktivisterna kallas ”mother” då hon utstrålar sådan pondus, ska försöka få familjer att ställa upp på intervju.
– Men det blir inte lätt, folk som kommer från landsbygden, speciellt i norr, är mycket rädda. Många av dem saknar papper trots att de är kenyanska medborgare. De är rädda att bli utslängda från Mathare och tillbakaskickade till torkan, säger Susan över några pannkakor och sött te på ett fik i närheten av Mathare.
När några nyvunna vänner berättar att hela norra, nordvästra och nordöstra Kenya i folkmun kallas ”Somalia” eftersom de delarna ända sedan befrielsen från britterna 1964 varit så ignorerade och bortprioriterade av regeringen förstår jag varför familjer skulle vara rädda för att prata med en utlänning.
ps. De korta regnen verkar inte vara över helt och hållet. I lördags förvandlades himlen från klar sol till skyfall, bara sådär. Bilden nedan är tagen från mitt rum på hostelet jag bor på. ds.
Shora al Youm 