Arkiv för kategori ‘Rasism’

Jag kan inte låta bli att kommentera den debatt på Aftonbladet Kultur som rasat under de senaste veckorna och som inleddes med Daniel Suhonens artikel Vänsterprassel med islam, trots att jag befinner mig i Pakistan. Och kanske just därför eftersom jag bevittnar en mycket mer sund och ödmjuk inställning till sekularism bland aktiva, progressiva vänstermänniskor här jämfört med Suhonens helt oproblematiserande sekularism som påminner mer om högerdebattörers retorik än något annat.

För att en gång för alla klargöra: jag vill leva i en sekulär stat! Och som socialist önskar jag att alla länder är sekulära. Jag längtar till den dag då mitt hemland Iran är en demokratisk och sekulär stat dit jag kan återvända. En sekulär stat är också viktig att kämpa för även för de kamrater som jag mött här. De om några lever i ett på många sätt mycket konservativt samhälle som präglas av fundamentalisters frammarsch och statsöverhuvudens ständiga hänvisning till islam som ursäkt för att inte genomför de förändringar kvinnor kräver. Men hur gör de? Försöker de tvinga på dem sekularism? Nej, det är inte vägen att gå, menar de.

Här om dagen var jag med på en ceremoni i byn Pir Sabak utanför staden Mardan i Khyber Pakhtunkhwa-provinsen. Pojkskolan förstördes under förra sommarens översvämning och en ny ska nu byggas. En kamrat från Labour Party Pakistan introducerade mig för fackliga aktivister från lärarfacket som hade kommit för att lägga den första stenen. Byborna i den mycket konservativa byn där äldre kvinnor går runt i burqa, hade valt att bjuda in fackliga företrädare i stället för politiker och tjänstemän från regeringen för ceremonin. Efter att ha lagt första stenen tog alla upp händerna till en bön som en äldre man i vitt hår och skägg höll i. Även kamraten från LPP som dagen innan berättat för mig att han är ateist tog upp händerna.

Efter ceremonin frågade jag honom hur det kommer sig att han bad.
– Vi kan inte tvinga på någon sekularism. Det kommer så småningom när man diskuterar med dem och när människor organiserar sig. Som min fru. Hon bad förut, men efter många diskussioner i början av vårt äktenskap ändrade hon sig och ber inte längre.

Samma sak gäller de arbetaraktivister som jag träffade i Iran 2004. Under några samtal kom iranska exilgrupper upp – skulle de kunna hjälpa till att bygga upp Iran och är de till någon hjälp? Nej, var det bestämda svaret. Och den grupp som de allra flesta verkligen inte ens ville röra i med tång var Irans arbetarkommunistiska parti som mest bland alla exilgrupper gjort sig kända för att häckla islam.
– Deras tevekanal är helt sjuk. Det enda de gör är att driva med islam. De är helt bortkopplade från Iran och det samhälle som vi lever och kämpar i. Att förlöjliga en religion som är så viktig för många här är inte vägen att gå.

Människor i den här delen av världen är inte dumma eller efterblivna bara för att de är muslimer. En djupt religiös hemmaarbetande mattväverska i en stad utanför Esfahan förklarade det så här för mig samma år:
– Religion är något privat. Jag vill inte att religionen ska vara en del av statsapparaten, men jag tror och vill ha rätten att göra det.

Men vad är det Suhonen gör? I sin första artikel den 25 februari anklagar han några vänstermänniskor som Åsa Linderborg, Andreas Malm och Mattias Gardell för att svassa för religioner. Men det är inte vilken religion som helst, det är islam. Suhonen skriver att ”Ett kulturradikalt förhållningssätt måste ifrågasätta det stöd många till vänster ger Hamas, Hizbollah eller Muslimska brödraskapet” och skulle nog räkna in mig i den skaran han kritiserar eftersom även jag har stött och stödjer palestiniernas rätt att välja sina folkvalda, även om det är Hamas som kommer ut som vinnare som skedde i valet i januari 2006. Jag stödjer också palestinska organisationers rätt enligt folkrätten att göra motstånd mot den israeliska ockupationen (inklusive Hamas) samt Hizbollah och andra libanesiska fraktioners rätt till motstånd mot samma armé som under sommaren 2006 bombade sönder hela Libanon – så gjorde även den libanesiska vänstern som stred sida vid sida med Hizbollah. Inget av dessa stöd betyder att jag delar eller stödjer dessa organisationers syn på samhällsuppbyggnad. Jag vet att varken Andreas Malm eller Mattias Gardell gör det, och är rätt så säker på att Åsa Linderborg också ställer sig till den skaran.

I sitt svar till Andreas Malm, Åsa Linderborg och Somar Al Naher (den enda muslimen i debatten och som förövrigt inte ens bevärdigas med ett enda omnämnande av Suhonen) skriver Suhonen den 9 mars att ”Kampen mot islamofobi och annan rasism ger ibland intrycket att vänstern också försvarar islam som religion”. Vad andas den här meningen? Vad skulle hända om vi bytte ut några ord här och där i meningen: ”Kampen mot antisemitism och annan rasism ger ibland intrycket att vänstern också försvarar judendom som religion”. Låter det lika bra nu? Skulle det ens vara möjligt att publicera en sådan här mening i dagens Sverige?

I samma text skriver han också att vänstern ”har exempelvis, som Åsa Linderborg påpekade (4 mars), varit dåliga på att våga ta upp det hedersvåld som finns hos kurder”. Jag har jobbat på en kvinnojour som arbetar mot just hedersvåld, inte bara mot kurder, utan även andra kvinnor och män från Mellanöstern, bland dem kristna. Att Suhonen ens för den här argumentationen för sin sak visar bara på hans totala okunnighet inför det som kallas hedersproblematik och hedersvåld eftersom fenomenet inte har med religion att göra utan andra faktorer som är värda ett helt eget blogginlägg. Än en gång en vit man i medelklassposition som ska försvara de stackars utsatta kvinnorna…

Min första kontakt med Daniel Suhonen var under våren 2002 när han arbetade på ABF i Stockholm. I det stora huset på Sveavägen, med Daniels hjälp att fixa lokal, föddes International Solidarity Movement, ISM, i Sverige. Han varit en genuin kamrat och under åren han arbetade på ABF kunde man alltid räkna med hans hjälp när andra lokaler inte stod olika utomparlamentariska grupper till förfogande. Och det var under hans tid på ABF som det årliga, välbesökta Socialistisk forum föddes och hade sin gyllene tid.

Därför förvånar hans senaste texter på AB Kultur och gör mig mycket besviken och arg. Det Suhonen gör är inget annat än att springa vissa liberalers ärenden, såsom Dilsa Demirbag-Stens och Johan Lundbergs. Med en total blindhet för andra förtryck än det klassmässiga kör Suhonen på som en bulldozer och anklagar ovanstående för att inte tala om klass i Sverige: ”Pratar man klasskamp, är det alltid någon annanstans; hjärtat klappar för Egyptens sopgubbar, men inte Landskronas.”. Och jag undrar om Suhonen hänger med i kulturdebatten? Jag är långt ifrån ensam att ha pekat ut bristen på att tala med SD om klass. Ett annat sätt att se på samhället är med hjälp av det intersektionella perspektivet där man ser hur olika förtryck (klass, kön, etnicitet, sexualitet och funktionsnedsättning) samverkar. Med det verktyget behöver man inte ställa ett förtryck mot ett annat som Suhonen gör. Ett mycket bra exempel finns här.

Vad vänster borde göra är att ”revidera den strategi som Andreas Malm länge fört och försvarar (1 mars) som bygger på en fiendes-fiende-strategi: att alla som är emot Israels illegala ockupation eller USA:s dominans är våra vänner.”, skriver Suhonen. Han har uppenbarligen inte läst min och Andreas böcker om Iran (bilagan, den svenska och den engelska) om den arbetar-, kvinno- och demokratikamp som det iranska folket driver (om jag inte missminner mig är Ahmadinejad också mot Israel, vilket enligt Suhonens sätt att tänka borde göra den iranska presidenten till vår vän och kamrat…). Inte heller verkan han ha läst alla andra texter vi skrivit om vänstern i Mellanöstern

Men hur springer Suhonen liberalers ärenden? Om vi återkommen till ett av de mest centrala citaten i Suhonens senaste text: ”Kampen mot islamofobi och annan rasism ger ibland intrycket att vänstern också försvarar islam som religion, och att vi blundat för dess brister. I det aktiva försvaret av muslimer mot rasister, palestinier mot israeliska bombanfall eller irakier från ockupation har vi varit mycket effektiva i att inte försvaga vår egen argumentation genom att belysa det elände som religion ofta innebär.”

En antirasist skulle för det första inte bunta ihop muslimer, palestinier och irakier i en och samma mening (eller är det inte Sverige som just nu utvisar kristna irakier på löpande band?). För det andra skulle en antirasist kunna skilja på vad som faktiskt sker i stället för det som ger intryck, vilket Suhonen uppenbarligen inte klarar av.

Det är skillnaden mellan en som kan se motsättningar och förmedlar dem (som tex Andreas Malm) och en som inte förstår rasism/islamofobi som fenomen utan bara läser in försvar av islam i antiislamofobiska och antirasistiska texter (som tex Dilsa Demirbag-Sten). Det är just ovanstående citat som avslöjar Suhonen som en okunnig debattör. Här ger Suhonen liberaler vatten på deras kvarn – Suhonen har svalt deras bild och utan några exempel på att vänstern faktiskt försvarat islam som religion reproducerar han liberalers beskrivning om att vänstern svassar för islam. Hjärnspöken är ett annat bra uttryck på det hela.

Samtidigt avslöjar Suhonen sig som en som uppenbarligen har beröringsskräck mot massorna i arabvärlden och deras resning – en resning som tack och lov inte ser ut som den svenska, socialdemokratiska samförståndsandan.